Hoppa till innehållet

Galileo (satellitnavigationssystem)

Från Wikipedia

Galileo är ett system för satellitnavigering som utvecklas på uppdrag av Europeiska unionen (EU) och Europeiska rymdorganisationen (ESA). Galileo togs i bruk i december 2016, men är ännu inte fullt utbyggt. Galileo är kompatibelt med de tidigare systemen GPS och Glonass på så sätt att samma chip även kan användas för att ta emot Galileo-signaler. Galileo ska möjliggöra positionsbestämning med meterprecision för vanliga användare över hela jordklotet och millimeterprecision för avancerade användare som till exempel myndigheter och byggbolag. Den stora precisionen beror på att satelliterna har ytterst noggranna tidsignaler. Galileo är uppkallat efter Galileo Galilei.

En av anledningarna till att EU och ESA utvecklar Galileo är att minska beroendet av det amerikanska systemet GPS, som i grunden är ett militärt system. Dess avsiktliga störningssignal i form av SA, som för närvarande (2009) är avstängt och sedan 19 september 2007 avvecklas, kan när som helst slås på igen enligt USA:s försvarsdepartement. Galileo kommer, till skillnad från GPS, att tillgodose de krav på tillförlitlighet och noggrannhet som finns för exempelvis civil luftfart. Det kommer inte att förses med någon SA-liknande funktion. Tvärtom kommer systemet att sända ut en varningssignal, om något oväntat inträffat som gör systemet mindre tillförlitligt, till dess man åtgärdat felet.

Systemet planeras fullt utbyggt under 2018[uppföljning saknas] och beräknas då ha sysselsatt 150 000 personer till en sammanlagd kostnad av 10 miljarder EUR. Projektledningen utövas av GJU, Galileo Joint Undertaking, som är tillsatt av Europeiska kommissionen och ESA.

Två konsortier har tävlat om utbyggnaden av Galileo:

  • iNavSat med Intelsat som huvudaktör och med bland andra
  • Eurely med deltagande av
    • AENA, ett spanskt bolag som sysslar med flygplatsunderhåll, navigationssystem etcetera
    • Alcatel, ett stort fransk telekombolag
    • Capgemini, ett världsomfattande konsultföretag inom IT och företagsledning, huvudkontor i Frankrike
    • Hispasat, den organisation som driver Spaniens egna satellitprojekt med samma namn
    • Finmeccanica, Italiens största grupp inom rymdteknik och försvarsmateriel
    • Thales, en fransk elektronikgrupp inom luftfart och försvar
    • Vinci Networks

GJU lyckades hösten 2005 med konststycket att i stället för att låta den ena gruppen slå ut den andra, baka ihop alltsammans till ett jättekonsortium som skall genomföra det mycket ambitiösa Galileo-projektet med förenade krafter. Deutsche Bank kommer att stå som ekonomisk rådgivare.

Den organisation som till slut avses äga Galileo och svara för dess drift, Galileo public-private partnership, beräknas vara etablerad i slutet av 2005. [uppdatering behövs]

De två första av 30 planerade satelliter (varav 3 i reserv) var klara för slutprov i augusti 2005. Uppskjutningen av den första satelliten, Giovo A, skedde den 28 december 2005 från Kosmodromen i Bajkonur, Kazakstan. Till att börja med ska dessa två första satelliter i Galileo användas för följande:

  • Verifiera att de frekvenser man har fått sig tilldelade av ITU fungerar utan problem i samma frekvensband som används av GPS
  • Utvärdera ny teknik
  • Undersöka strålningsmiljön i de planerade banorna
  • Experimentera med de signaler som ska sändas ut från Galileo-satelliterna

Ett försystem till Galileo är Egnos (European Geostationary Navigation Overlay System). Inmarsat hjälper till i detta projekt genom att skicka en "övningssignal" från sin existerande satellit Inmarsat-3, som är geostationär över Indiska oceanen.

Den 15 december 2016 förklarades Galileo operativt och den publika tjänsten startade.[1] Vid starten fanns 11 satelliter tillgängliga.

Galileo-satelliternas konfiguration

Galileo kommer att lägga sina satellitbanor på 23,616 km höjd över jordytan, vilket i satellitsammanhang kallas medelhögt med förhållandevis långa varvtider. Man kan jämföra detta med den grupp som kallas lågflygande LEO (Low Earth Orbiting Satellites) omkring 800 km över jordytan och som av rent mekaniska skäl får korta varvtider. Ett exempel på ett sådant system är Iridium. Åt andra hållet finns de geostationära satelliterna (till exempel Intelsat och Marisat), vars satelliter flyger på cirka 36 000 km höjd över jordytan och alltså går precis ett varv per dygn. (Geostationära satelliter ligger alltid i ekvatorsplanet, och om de då cirklar kring jordens medelpunkt åt samma håll och med samma hastighet som jorden snurrar, så står satelliten, från jorden sett, skenbart stilla.)

Fullt utbyggt beräknas systemet använda ca 30 satelliter. Våren 2008 hade två av systemets satelliter placerats i omloppsbana, dessa heter Giove A och Giove B.[2] En milstolpe för projektet nåddes sent i april 2010, när apparaturen för den första satelliten i aktiv drift blev färdigbyggd i Portsmouth, Storbritannien. Efter olika tester i Rom, Italien, sköts två satelliter upp från rymdbasen Kourou i Franska Guyana 21 oktober 2011.[3]

Lista över satelliter

[redigera | redigera wikitext]

Varje satellit är namngiven efter ett barn som vann EU-kommissionens teckningstävling. En vinnare blev vald från varje medlemsland i EU.[4]

Nr Satellit Namn Barnnamn Datum Fraktraket Uppdragskod Status
1 Galileo-IOV PFM GSAT0101 Belgien  Thijs 2011-10-21 Sojuz-2-1b Fregat-MT VS01 Tillgänglig
2 Galileo-IOV FM2 GSAT0102 Bulgarien Natalia 2011-10-21 Sojuz-2-1b Fregat-MT VS01 Tillgänglig
3 Galileo-IOV FM3 GSAT0103 Tjeckien David 2012-10-12 Sojuz-2-1b Fregat-MT VS03 Tillgänglig
4 Galileo-IOV FM4 GSAT0104 Danmark Sif 2012-10-12 Sojuz-2-1b Fregat-MT VS03 Ur funktion
5 Galileo-FOC FM1 GSAT0201 Tyskland Doresa 2014-08-22 Sojuz-2-1b Fregat-MT VS09 Fasas in
6 Galileo-FOC FM2 GSAT0202 Estland Milena 2014-08-22 Sojuz-2-1b Fregat-MT VS09 Fasas in
7 Galileo-FOC FM3 GSAT0203 Irland Adam 2015-03-27 Sojuz-2-1b Fregat-MT VS11 Tillgänglig
8 Galileo-FOC FM4 GSAT0204 Tyskland Anastasia 2015-03-27 Sojuz-2-1b Fregat-MT VS11 Ej tillgänglig
9 Galileo-FOC FM5 GSAT0205 Spanien Alba 2015-09-11 Sojuz-2-1b Fregat-MT VS12 Tillgänglig
10 Galileo-FOC FM6 GSAT0206 Frankrike Oriana 2015-09-11 Sojuz-2-1b Fregat-MT VS12 Tillgänglig
11 Galileo-FOC FM8 GSAT0208 Cypern Andriana 2015-12-17 Sojuz-2-1b Fregat-MT VS13 Tillgänglig
12 Galileo-FOC FM9 GSAT0209 Lettland Liene 2015-12-17 Sojuz-2-1b Fregat-MT VS13 Tillgänglig
13 Galileo-FOC FM10 GSAT0210 Litauen Danielė 2016-05-24 Sojuz-2-1b Fregat-MT VS15 Tillgänglig
14 Galileo-FOC FM11 GSAT0211 Luxemburg Alizée 2016-05-24 Sojuz-2-1b Fregat-MT VS15 Tillgänglig
15 Galileo-FOC FM7 GSAT0207 Italien Antonianna 2016-11-17 Ariane 5 ES VA233 Tillgänglig
16 Galileo-FOC FM12 GSAT0212 Ungern Lisa 2016-11-17 Ariane 5 ES VA233 Tillgänglig
17 Galileo-FOC FM13 GSAT0213 Malta Kimberley 2016-11-17 Ariane 5 ES VA233 Tillgänglig
18 Galileo-FOC FM14 GSAT0214 Nederländerna Tijmen 2016-11-17 Ariane 5 ES VA233 Tillgänglig
19 Galileo-FOC FM15 GSAT0215 Österrike Nicole 2017-12-12 Ariane 5 ES VA240 Tillgänglig
20 Galileo-FOC FM16 GSAT0216 Polen Zofia 2017-12-12 Ariane 5 ES VA240 Tillgänglig
21 Galileo-FOC FM17 GSAT0217 Portugal Alexandre 2017-12-12 Ariane 5 ES VA240 Tillgänglig
22 Galileo-FOC FM18 GSAT0218 Rumänien Irina 2017-12-12 Ariane 5 ES VA240 Tillgänglig
23 Galileo-FOC FM19 GSAT0219 Slovenien Tara 2018-07-25 Ariane 5 ES VA244 Tillgänglig
24 Galileo-FOC FM20 GSAT0220 Slovakien Samuel 2018-07-25 Ariane 5 ES VA244 Tillgänglig
25 Galileo-FOC FM21 GSAT0221 Finland Anna 2018-07-25 Ariane 5 ES VA244 Tillgänglig
26 Galileo-FOC FM22 GSAT0222 Sverige Ellen 2018-07-25 Ariane 5 ES VA244 Tillgänglig
Planerade
27 Galileo-FOC FM23 GSAT0223 Storbritannien Patrick 2018+ Ej beslutat
Referenser: European GNSS Service Centre[5] – EC Children Drawing Competition[4] – Gunter's Space Page[6][7]

Det europeiska satellitnavigeringsprogrammet "Galileo", inte att förväxlas med, Nasas rymdfarkost med namnet Galileo som sänts på rymdfärd för att utforska planeten Jupiter.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]